Kapitel 2
Jag kunde fortfarande inte fatta att min present var att jag skulle få träffa Eric. Jag satt i sängen och tänkte för mig själv. "Jag ska få träffa eric , jag ska få träffa eric" om och om igen. För varje gång som jag sa det märkte jag att det killade lite i magen.Jag kunde verkligen inte fatta att just JAG Linnea var den lycklige.
*
Dagen då Linnea ska träffa Eric.
Jag gick runt och var så sjukt nervös. Tänk om han skulle tycka att jag var konstig ? Tänk om jag skulle göra något jättepinsamt eller fråga honom något som han inte skulle vilja svara på. Äsch vad är det här för konstiga tankar , klart att det inte kommer hända han är ju världens finaste person!
*Knack knack*
-Kom in! ropade jag.
Mamma kom in och frågade - Är du klar för att åka? :)
-Så klar som man kan bli! svarade jag! Nu visste jag att ni är det snart dags snart ska jag få stå brevid honom.
I bilen så spelade dom Hearts in the air på radion och jag började genast att sjunga med.
"Hearts in the air , you gotta love being you do it like i do" sjöng jag för full hals!
När jag såg att vi svängde av mot stockholm blev jag helt stel och kunde knappt prata.
-Hur är det? frågade mamma mig för hon kunde se på mig att jag var nervös.
-Det är superbra,jag är så sjukt taggad bara lite nervös!
*
Mamma lämnade mig vid stället där jag skulle träffa honom, och där där är han! Jag ville skrika men hejdade mig. Han ropade "Hej!" och jag svarade ju såklart "Heeeej" Jag vinkade åt mamma när hon körde iväg.
-Hur är det ?, frågade Eric med sin underbara skånska dialekt och gav mig en kram.
-Det är jättebra,svarade jag med ett stort léende och njöt av kramen så länge den varade.Själv?
-Kanon,sa Eric och skrattade lite.
Eric sa åt mig att jag skulle följa med honom till hans bil. Jag följde såklart med.
-Jag hade tänkt att vi skulle åka till min nya lägenhet som jag nyss har köpt, sa han och kollade mig rakt in i ögonen.
Jag kunde inte få fram något ord utan kollade honom i ögonen och log så mycket som jag bara kunde.
Fortsättning följer...
PUSS<3
